Return to site

Frågor om utbrändhet

· Utbrändhet,Insikter

Tanken började med; vad kan jag delge mer av, vad kan jag bidra med? Tänkte därmed att det enklaste kanske är att vända mig till er som läser mina inlägg på Instagram eller Facebook eller här på min blogg och helt enkelt låta er fråga. Så igår kastade jag mig ut och erbjöd en frågestund, utan någon som helst fundering egentligen mer än att kunna dela med mig för att kanske kunna hjälpa eller inspirera dig eller någon i din omgivning till att må bättre.

Tack för er som hörde av sig med frågor genom olika kanaler. Tack.

Jag väljer att sammanfatta frågorna i tre områden, so here goes…..

1. Hur mår jag idag?

Det är idag drygt 3 ½ år sen jag kraschade och jag har lärt mig oerhört mycket på vägen vilket jag är jättetacksam över, även om jag inte önskar det på någon att gå igenom det jag gått och går igenom. Det här är ett område jag kommer att beröra mer framöver och kanske till och med fördjupa mig inom, typ med ett litet före-efter-tänk.

Men för att kortfattat beskriva hur jag mår idag så får jag säga; bra.

Bra utifrån de förutsättningarna jag sätter upp för mig själv. De förutsättningarna innebär kortfattat; inte för mycket jobb eller påfrestningar, jag är väldigt noga med min återhämtning, bokar inte in för mycket saker, mm. Så jag kan definitivt skriva under på att mitt liv på många olika sätt har ändrats radikalt sen innan jag kraschade. Men samtidigt får man ju även ha med sig att då mådde jag ju inte heller bra, så en förändring behövdes.

Utgår jag från mina förutsättningar så mår jag bra, bättre till och med, inifrån. På riktigt.

Sen är det hela tiden en balansgång att hålla den där må-bra-känslan, inte köra på för mycket utan lyssna på signalerna (vilket är väldigt svårt bitvis). Jag har fortfarande dagar eller perioder som är svårare och som påverkar mig på olika sätt, men numera ser jag dem som sätt att lära mig mer om saker som jag inte har lärt mig klart om. För det vet jag med säkerhet; att jag har lång väg kvar att gå och jag lär mig mer hela tiden.

2. Hur kan jag hjälpa någon i min närhet som jag är orolig för som inte själv förstår att den är nära att krascha?

Såååå svår fråga och något som jag har funderat massor på i omgångar. Läs mina tidigare inlägg på bloggen om ämnet;

Hur-fan-gör-man

Återhamtning

The-hard-truth

En-liten-förandring

Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte. Alla personer triggas av olika saker och är mottagliga för olika saker i olika perioder av sitt liv. Jag fångades upp av ett konstaterande från en vän i en stund där jag var mottaglig, jag hade tillfälligt sänkt min gard. Det är jag jättetacksam för.

Men jag tror ändå att våga fråga.

Våga säga vad du ser. Ifrågasätt inte vad personen gör – vissa personer triggas av det, alltså får extra näring av att höra att den har för mycket åtaganden osv, dvs det blir alltså kontraproduktivt. Utan säg vad du ser. ”Jag ser en person som snart inte orkar mer, som förstör sig själv” - "vad kan jag göra eller säga för att få dig att förstå?"

Våga fråga vad personen är rädd för (ibland kan den helt enkelt vara rädd för att stanna upp för den vet inte vad effekten kommer att bli). Kanske vet inte heller personen hur man gör för att återhämta sig eller stanna upp? Kanske kan du hjälpa där?

Tänk efter själv; vad skulle du själv vilja höra från en vän om du mådde dåligt? Vad skulle få dig att välja att stanna upp?

Tyvärr måste jag även skriva är att vissa personer inte kommer att vilja fatta förrän de kraschar, det ser inte det andra ser, de är tvungna att nå botten innan de kan vända. Det är i vissa fall som ett beroende, du kan inte ta emot hjälp förrän du själv vill ha hjälp. Men jag tycker inte att man som närstående ska ha den inställningen utan att ändå försöka påverka så gott man kan genom att fråga som ovan.

Jag är ingen expert på ämnet utan utgår från mig själv och de personer jag har sett i min omgivning. Skriv gärna till mig om du har haft egna erfarenheter, det hade varit väldigt lärorikt. Maila mig.

3. Jag känner mig stressad, vart ska jag börja?

Bra! Någonstans måste man ju börja med att vara medveten om att situationen du befinner dig i inte är hållbar. Finns medvetenheten om det så går det att göra förändringar. Utan medvetenheten så är det svårt att få till förändringar – då kör man oftast bara på.

Börja göra små förändringar redan idag, redan nu. Se över din situation, vad kan du påverka?

För, ja, du måste göra förändringar. Utan förändringar sker det ingen förändring. Det är skitjobbigt, jag vet, för det innebär att du måste säga nej till saker. Se över din situation. Ta till dig allt som inte fungerar och ”get it out in the open”, saker som du kanske har dolt även för dig själv?

Ta bort åtaganden du har som du har sagt att du ska göra som du inte gör för din egen skull. Dvs välj dina val utifrån kärlek och inte rädsla – dvs kärlek till dig själv och dina nära och inte rädsla, dvs rädsla för vad andra ska säga om du inte gör det. Våga stå på dig.

Lär dig att ta pauser. Lär dig att andas. Lär dig att återhämtning är något vi behöver och som vi mår bra av. Ta sen in lite av dessa saker varje dag. VARJE DAG. Glöm inte heller att fortsätta även när du känner dig bättre.

Lyssna på kroppen och gör det den vill göra. Är du trött och sliten då kanske du ska tacka nej till fredagens middag eller lägga dig tidigare den kvällen och några kvällar till framöver.....det finns många olika fall. Men kroppen berättar och vet ALLTID vad som är rätt och vad du egentligen behöver. Så börja lyssna och bli medveten om din kropp.

Från botten av mitt hjärta så hoppas jag att jag kan hjälpa till att påverka i alla fall i liten skala. Jag är jätteglad och tacksam om du ville kontakta mig ytterligare om du har fler frågor. Jag nås på mail alt via hemsidan.

Att dela är omtanke

Det här kan vara just vad någon av dina vänner behöver läsa idag. Att dela är omtanke! Du delar enkelt texten med hjälp av sociala medier-knapparna längre ner på sidan

All Posts
×

Almost done…

We just sent you an email. Please click the link in the email to confirm your subscription!

OKSubscriptions powered by Strikingly