Return to site

Tänk om det inte måste vara så?

· Insikter,Personlig utveckling

Tankar spelar ibland fula knep med oss. Tankar vi har om oss själva kan ibland bli så starka och värdefulla (omedvetet) att vi till slut använder dem för att beskriva oss själva som personer. Tankar vi tänker om oss själva som tillslut blir sanningar om oss själva, en del av vår identitet. Sådana sanningar kan vara att

- "jag är orolig som person"

- "jag måste alltid ställa upp för alla andra"

- "jag måste alltid vara bäst på allt jag gör"

Vissa av dessa tankar vi har om oss själva, grundade i olika erfarenheter och kanske vad vi även har fått höra från andra om oss själva, skapar ibland sanningar som kan vara jobbiga för oss att leva med. Har du skapat en sanning om dig själv att du är orolig som person, då blir ju oron i din kropp en självuppfyllande profetia. Kanske till och med något som du förväntar dig ska finnas med dig, alltid.

Tänk om jag då ställer dig frågan "tänk om det inte måste vara så"? Tänk om du inte måste vara orolig som person? Känns det befriande eller skrämmande, kanske kan bara en sådan fråga få dig ur balans, för vem skulle du vara då utan ditt oroande som du har gjort till din identitet? Jag utgår ifrån att ni är med mig att oros-frågan bara är ett exempel, och att du kan använda vilken sanning som helst som du har skapat för dig själv.

Ta gärna en stund och tänk efter, vilka sanningar har du skapat om dig själv? Hur känns det om du frågar dig själv "tänk om det inte måste vara så" efter varje sanning? Skriv gärna ner några stycken på ett papper och säg meningen ovan efter varje sanning.

Allt ovan gäller ju givetvis även sådana saker som vi i vardagen kategoriserar som positiva sanningar. Låt mig ge ett exempel på mig själv. Jag har alltid beskrivit mig själv som en glad och social person. Du vet i anställningsintervjusammanhang (det var ett långt ord...) exempelvis när någon frågar vem jag är som person. Jo, jag är glad och social.

GLAD och social, vilka krav ställer inte det på mig? En sanning jag har skapat om mig själv för mig själv. Som jag ju även då måste leva upp till inför mig själv. Hur jobbigt blir inte det?

Detta blev extra tydligt för mig själv när jag inte längre var glad, på ganska länge. När jag upplevde en massa andra känslor som jag inte tidigare tillåtit mig känna, såsom sorg, rädsla och ilska. Det blev en krock i mig, en inre konflikt som i sig också blev jobbig att hantera. Vad jag inte förstod just då när jag upplevde detta var att jag hade skapat en sanning om mig själv att jag är GLAD som person. När jag inte längre är det, vem är jag då? Det innebär ju även att de andra känslorna jag kände var ju INTE OK, för jag skulle ju vara GLAD.

Nu säger jag då inte att man inte får lov att säga att "jag är glad som person", jag är si och så.....inte alls. Det får man gärna. Men även här att vara medveten om hur dina tankar går och hur du påverkas av dem. Det är det det handlar om. Och det här med att jag är SOCIAL, det tar vi vid ett annat tillfälle för även det har gett mig en hel del uppenbarelser och insikter.

Ha en underbar dag.

Hjälp mig gärna att dela med dig av min blogg till andra om du tycker att det jag skriver om är värt att dela. Hjälp mig att nå ut till fler, för att hjälpa fler att må bra.

Tack, tack, tack

(Bilden är från en underbar resa på Nya Zeeland, Lake Tekapo)

All Posts
×

Almost done…

We just sent you an email. Please click the link in the email to confirm your subscription!

OKSubscriptions powered by Strikingly