Ibland märker jag av att jag blir det där dåliga samvetet personifierat när jag berättar vad jag arbetar med. Jag arbetar med mental hälsa och att du ska må bra inifrån, jag erbjuder kurser och coaching inom mindfulness och stresshantering. Jag märker att personen framför mig ibland stänger öronen, går in i en annan zon, den där zonen där man inte vill erkänna för sig själv att man kanske borde ta mer ansvar för sig själv och sitt mående.
Oftast möter jag bara positiva tillrop, vad intressant - det behövs verkligen, det är så viktigt det du gör! Sen får jag ofta höra storyn om just den personens upplevelse av sin vardag, att inte hinna med och hur den mår i det. Men även här är personen inne i zonen, där viljan att ta steget från att prata om sin upplevelse till att verkligen agera och göra nåt åt den inte finns.
Varför ska du gå en mindfulnesskurs?
Svaret på den frågan vet egentligen bara du själv. Men det korta svaret är: för att du behöver ta ansvar för ditt egna liv och ditt liv. Ansvaret är ditt, ingen annans.
Det längre svaret kan vara; känner du att du upplever en stressad vardag där du inte är i kontroll av dina beslut och ditt liv, känner du att du har en massa symptom i din kropp som du kan härleda till stress, känner du att dina tankar styr ditt liv för mycket och du inte själv har kontroll, känner du att du vill vara snällare mot dig själv, känner du att du helt enkelt behöver ett sätt att finna ett lugn och verktyg till hur du kan förhålla dig till din vardag på ett annat sätt.......ja, då kan en mindfulnesskurs stötta dig i det.
Men det här inlägget skulle egentligen inte handla om att jag ska försöka övertyga dig om varför jag tycker du ska anmäla dig till en mindfulnesskurs utan jag ville dela med mig av en story om mig själv.
Låt mig ta dig tillbaka några år i tiden, före min krasch.
Mina symptom sätter sig alltid i mina axlar, mellan mina skuldror och längre upp i axlarna, ibland får jag huvudvärk. Ibland hade jag svårt att sova, aldrig att somna men om jag vaknade hade jag svårt att somna om. Jag var ofta ilsken på mina barn, tålamodet tröt väldigt ofta. Utifrån hur jag mår nu kan jag ärligt säga att jag var inte speciellt glad och jag "levde" inte. På jobbet var jag styrd, dåligt med resurser och ofta pressad i tid. För mig var spänningarna i axlarna starkt förankrat till dagarna på jobbet, på helgerna var det ok.
Jag sökte efter hjälp att minska mina spänningar och värken i mina axlar. Jag var på oändligt många behandlingar; massage, kiropraktorer, osteopater, naprapater, sjukgymnaster för mina axlar och förstod inte varför jag hade så ont jämt. Jag hittade någon form av stresshantering som gick ut på att arbeta med muskelminnet på olika sätt, men kände inte att det gav mig något. Aldrig någonsin (i alla fall inte vad jag upplevde) var det någon som verkligen ställde mig frågor kring hur jag återhämtade mig, tog hand om mig själv, eller gav mig råd om hur jag själv skulle kunna arbeta med min mentala hälsa samt hur den påverkar våra kroppar. Jag fick stretchövningar att göra, kylpåsar att använda, värkmedicin från läkare.
Så här höll jag på i många år (läs 10 år), tills jag bestämde mig för att byta jobb. Saken var den att symptomen följde med mig även till det nya jobbet, där situationen var annorlunda och jag även påverkades i min självkänsla. Jag kom ihåg att jag gick igenom perioder med trötthet, och då menar jag inte bara den där tröttheten man får av att sova för lite. Utan en tyngre trötthet som framför allt kom när jag var ledig. En ovilja att göra nåt, en nedstämdhet som bitvis skrämde skiten ur mig och mest blev påtagbar när jag var med barnen och bara satt utan att vara närvarande. Jag kommer ihåg att vi medvetet drog ner på aktiviteter under några månader för jag orkade inte. Det här var ett år innan jag kraschade.
Nånstans längs med vägen kom jag på att spänningarna och värken i mina axlar måste ha nåt att göra med mina egna tankar och mitt beteende så jag sökte mig till en KBT-terapeut. Märk väl att jag själv kom på detta, jag hade återigen inte blivit rådd av någon att ta hjälp med min mentala hälsa. Eller fått tips om hur jag kunde hitta verktyg i att jag själv skulle kunna arbeta med min upplevda stressnivå och mitt mående.
Jag kommer ihåg att KBT-kvinnan hjälpte mig att förstå att jag behövde återhämta mig, sänka min stressnivå. Gav mig stenciler på hur stress funkade rent medicinskt och sa till mig att "sänka ribban". Stencilerna och allt var bra, förståelsen var bra. Men hur jag skulle sänka ribban, det gick vi aldrig riktigt in på. Jag vet att hon nämnde nåt om att mindfulness är bra, men hon hade inte så mycket på fötterna där mer än att det finns.
Jag sökte, provade på, men till slut gick det inte mer och i maj 2014 kraschade jag. Kroppen sa stopp.
Jag hade inte tagit tillräckligt ansvar för mig själv.
Kanske om jag hade stött på mig själv då, i den roll jag har nu, med det jag arbetar för nu, någonstans på vägen. En person som jag fick förtroende för, som verkade bry sig om att jag skulle må bättre än jag gjorde, som sa att "jag har verktyg som du kan använda dig av och du kan få dem av mig". "Jag vet hur du kan göra för att komma ur det här bara du är villig att göra jobbet, det vet jag, för jag har gjort det själv". Som hade sagt åt mig att DU måste ta ansvaret och göra det här för DIG SJÄLV. Det kommer kräva jobb och ansträngning, tid och pengar men har du verkligen råd att inte ta den chansen? Jag finns här, för dig, om du är villig.
Ibland leker jag med den tanken, vad hade hänt om jag hade stött på mig själv tidigare?
Hade jag lyssnat, hade jag tagit chansen, hade jag hoppat? Kanske, kanske inte. Samtidigt så sökte jag ju något, jag letade efter hjälp på mitt sätt, men hittade inte det jag sökte.
Vad jag vill säga är:
Jag bryr mig om att du ska må bra inifrån, för jag vet att det är möjligt.
Jag har verktyg som du kan använda dig av, och jag delar gärna med mig av dem till dig.
Jag vet att du kan ta dig ur det här bara du är villig att göra jobbet, för jag har gjort det själv, enda skillnaden är att jag var tvungen att krascha först, kanske du inte måste det?
Du måste ta ansvaret för dig själv!
Du har ansvaret för ditt egna mående, ingen annan, bara du!
Jag finns här, för dig, om du är villig.
VILL DU VETA MER?
Den 23 oktober startar jag höstens sista mindfulnesskurs i Kungälv, kanske är det din tur att ta steget och vara med då? Läs mer här om vad tidigare deltagare har tyckt.
Här har du all information du behöver om kursen. Vi är en liten grupp med 8-10 deltagare, platserna börjar fyllas så vänta inte för länge med din anmälan. Anmäler dig gör du också via sidan här.
Känner du att du har för långt att åka till Kungälv, eller vill ha fokus bara på dig så har jag coaching-timmar i stresshantering och/eller mindfulness, bara för dig. Detta går att boka in på plats i Kungälv men även via video-länk, vilket innebär att det spelar ingen som helst roll var du befinner dig i Sverige. Läs mer här. Just nu bokar jag in tider för slutet av november och framåt, så var framme och boka din tid.
VILL DU VETA ÄNNU MER OM MINDFULNESS?
Läs tidigare inlägg här i bloggen:
Nedan har du även en film där jag berättar vad mindfulness innebär, vad det hjälper mig med, mm.
Har du frågor, funderingar. Vill du veta mer om kommande kurs eller ha hjälp med att komma fram till ditt beslut, hör av dig till mig; antingen på kontakt@halsainuet.se eller via telefon 0707-381626.
Varmt varmt välkommen att höra av dig.