Return to site

Hur är det att vara högkänslig?

· Högkänslighet

Jag har alltid på riktigt trott att alla fungerade på samma sätt som jag. Att alla funderar lika mycket, tänker lika mycket, att alla får samma bubblande känsla i kroppen vid vackra saker eller när man känner sig glad, och att alla uppfylls lika mycket av vacker musik eller av olika sorters känslor.

Det är faktiskt först vid vuxen ålder som jag har förstått att så inte är fallet.

Så klart har jag ju redan innan förstått att inte alla tänker och analyserar lika mycket som jag gör, att inte alla känner av lika mycket som jag gör. Jag har förstått att inte alla funkar som jag, men inte varför. Men de där bitarna som gör hela saken att vara högkänslig till så underbar, att verkligen kunna njuta fullt ut av små saker, det trodde jag faktiskt även att alla andra njöt av. Så döm av min förvåning när jag förstod att det inte var så. Och att jag faktiskt förstod att det är en fantastisk gåva jag har fått att kunna se och njuta av de där små sakerna i livet. Vilken vinst det är.

Forskning visar att högkänsliga behövs. Att vi behövs lika mycket i naturen som icke högkänsliga gör. Man vet att många högkänsliga har upplevt sitt personlighetsdrag som jobbigt för det inte passar in i vårt samhälle vi har idag. Forskning visar dock att hittar individen ett liv som passar dennes personlighet och behov så har den högkänsliga individen alla chanser att leva ett fantastiskt och välmående liv.

Problemet som jag ser det är att vi redan vid liten ålder lär oss att anpassa oss efter alla andras verklighet och behov och att tränga undan det vi vet är bra för oss. Lär vi oss det och gör vi det så kan vi även uppleva livet som jobbigt och att man har svårt att passa in. Det blir ett liv där den högkänsliga personen anpassar sig själv till omständigheterna runtomkring och inte tvärtom.

Så svaret på hur det är att vara högkänslig är givetvis lika mångfasetterat som det finns högkänsliga personer, men kort sagt så kan det vara väldigt jobbigt om man hamnar i fel omständigheter som kallas ”livet”, dvs där man inte har möjlighet att utgå från sina egna behov och lyfta alla de fantastiska egenskaper man faktiskt har som högkänslig. Men att om man har möjlighet att skapa det liv man mår bra av och de omständigheter där man trivs, om man får gehör för vad man har behov av och hur man fungerar och får växa som bäst, och kan få ta tillvara allt det positiva det finns med att vara högkänslig då kan det vara fantastiskt.

Så tänk om fler högkänsliga upptäcker att de kan skapa sina liv. Hur underbart hade inte det varit?